På 1800-talet skulle man akta sig för att bli opererad. Risken att avlida var extremt stor. Det var dock inte på grund av bristande teknik som de flesta dog, utan av en sådan trivial anledning som bristande hygien. Operationer på den tiden skedde i mörka rum med livlig trafik ut och in. Kirurgerna arbetade i svarta kläder nedsmetade med blod. Ju mer blod, desto bättre, för då ansågs kirurgen vara effektiv, vilket gav prestige. Främst handlade det om amputationer som avslutades med att såren täcktes av en bit av ett gammalt lakan.

Allt detta innebar i princip dukat bord för bakterierna. Följden blev naturligtvis att de flesta patienterna dog av infektioner. Under kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870 dog tre av fyra amputerade soldater till följd av infekterade sår. Om bara läkarna hade gjort en sån enkel sak som att tvätta händerna före operationerna så hade dödligheten minskat markant. Detta vägrade dock kirurgerna göra eftersom det försenade arbetet och eftersom den allmänna uppfattningen var att dålig hygien inte alls ökade risken för infektioner.

Magnus

Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 15/2000

Vill du få notiserna via e-post en gång i månaden istället?

Vill du bidra med egna notiser, eller hjälpa oss att översätta?

Tillbaka till Magazine Magnus.